Du lever i ditt eget universum

Har du någon gång funderat över varför vi människor har olika åsikter, värderingar och preferenser? Nu menar jag inte något så trivialt som att vi röstar på olika partier, utan jag vill diskutera detta på ett mer grundläggande, filosofiskt plan.

Du lever i en bubbla, i centrum av ditt eget universum. Du ser och relaterar till allt utifrån ditt eget perspektiv, baserat på din personlighet, uppväxt, vuxenerfarenheter och nedärvda anlag. Även om du säger, och verkligen försöker, sätta dig in i hur din medmänniskas värld, kan du aldrig nå ända fram. Det bästa du kan göra är att acceptera att alla inte tycker och reagerar som du. Och visa respekt genom att försöka tiga, även om tycker att personen i fråga är ett fall för Säters Sjukhus.

Jag skall ge dig några exempel på vad jag menar.

Vi börjar med Nicole, fem år. Nicole är livrädd för trollsländor. Hon tror att dessa vackra insekter skall tugga i sig bitar av hennes hud. Det spelar ingen roll hur vuxna förklarar att trollsländor inte äter barn, utan att de äter växter. Hon är livrädd i alla fall. Detta är Nicoles verklighet, och den måste vi respektera.

Min systers svärmor och hennes syster är livrädda för katter. Dessa två damer är i övrigt balanserade, handlingskraftiga, välorganiserade och mycket sociala. Med andra ord två fina, äldre människor som man gärna umgås med. När de ser en liten kattunge som leker med ett nystan, upplever de samma obehag som de flesta skulle uppleva, om de hittade en huggorm på köksgolvet. Intellektuellt vet de båda damerna att katter inte är farliga, men känslorna säger något annat. Om man är så okänslig att man säger att de är fjantiga, förvärrar man bara obehaget genom att få dem att känna sig generade och skamsna. I deras universum är katter farliga och obehagliga. Det måste vi respektera.

Jag har träffat flera människor, som ser ner på andra som har haft olyckan att gå in i väggen. Det finns till och med de som säger att det där att gå in i väggen, är inget annat än ren lättja. Inget kan vara mera fel. Man blir handlingsförlamad. Orkar inte arbeta, umgås, sköta hygien och ekonomi. Självförtroendet försvinner. Allt känns obehagligt och oövervinnerligt. Detta trots att alla kroppsfunktioner finns på plats. Inga febertoppar eller fysiska sjukdomssymptom. Allt sitter i huvudet. I just denna persons unika verklighet. Om du då vräker ur dig något som

-Det är väl bara att skärpa sig. Ta dig kragen! Hur svårt kan det vara?

Detta kommer att upplevas som en smäll på käften. Du gör den stackars sjuka människan fruktansvärt illa och visar bristande respekt. Jag skrev det förut och jag skriver det igen. Du skall alltid respektera din medmänniskas verklighet/universum/bubbla.

Det här resonemanget kan du även ha glädje av när du vill imponera på en dam. Det är ytterst få män som verkligen lyssnar på en kvinna. Nu menar jag aktivt lyssnande. Ställ frågor som visar att du är intresserad. Se det såhär: Du är en upptäcktsresande i ett helt nytt universum. Hennes universum.

God Jul, gott nytt år och glöm inte att visa dina medmänniskor respekt!

Annars kommer jag och tar dig i örat.